Jag var med på det

Jag var med på det. Jag tänker inte låtsas som om jag inte tyckte det var spännande. Jag garvade också. Jag led inombords men det gjorde säkert de andra också. Jag vet inte varför det blev som det blev. Antagligen för att ingen ville vara sämre än någon annan. Jag var 14 år och jag hade lyckats få de andra att tro att jag var iskall. Att jag var stenhård. Så där stod jag och skakade med min lilla kuk i handen och byxorna nere vid fotknölarna. Anders hade varit på henne först. Nu var det min tur och jag tänkte inte så mycket på vad hon kände utan mer på om de andra såg hur liten min kuk var. Om de faktiskt tänkte på det skulle jag få höra det i veckor. Hon låg där alldeles stilla. Det var dags att sätta på henne.

Hon hade följt med ut till husvagnen utan att protestera och hon hade hånglat med både Anders och Mauritz. Jag ville inte ens hångla med henne. Jag gillade henne inte. Hon var otrevlig i skolan och hon var dessutom ful.

Jag ville kanske inte göra något men det berodde inte så mycket på hennes känslor och utsatthet utan mer på min egen. Jag kände mig så jävla dum när jag stod där naken inför fem grabbar som liksom väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon längtade tills det var deras tur. Anders såg lättad ut. Hon bara låg där med benen isär och hon gjorde inget motstånd eller så. Hon skrek inte som på film. Hon grät inte som i böckerna. Hon bara tittade åt sidan och gjorde sig redo. Jag tryckte in min lilla kuk i henne och juckade en stund. Det var skönt och jag kände mig mer bekväm nu när jag faktiskt var igång.

Jag vet inte vems idé det var men jag vet att vi plötsligt hade våra händer innanför hennes tröja och att hon skrattade och vi skrattade och att det plötsligt blev alldeles tyst och att hennes byxor var av.

Jag hade velat att hon skulle gråta eller skrika eller slå mig eller klösa eller nåt. Då hade jag vetat när jag kunde sluta. Jag fortsatte en stund till och sedan tittade jag menande mot Mauritz. Han försökte se redo ut men verkade lika rädd som jag nyss varit. Nu kändes det skönt att det var gjort och att jag kunde lämna över. Alltså, jag hade aldrig skuldkänslor då. Jag tyckte aldrig synd om henne. Jag var definitivt med på det, om någon av oss egentligen var det. Jag var en av oss och hon var inte så intressant i sammanhanget.