Pappa vill inte

Pappa sitter på sängkanten och kliar sitt huvud. Han är naken och han ser sin taniga kropp i spegeln vid väggen. Han ser äcklig och tärd ut. Lång, smal och ful. Pappa vill inte gå upp. Han vill bara krypa ned under täcket igen och förlora sig i sömn. Pappa saknar mig inte. Pappa längtar inte efter mig. Han ser sig själv i spegeln och han ser mig. Han ser spår av sig själv i mig och han hatar det. Han vill inte kännas vid mig.
Pappa reser sig och går ut ur sovrummet och in i badrummet. Han tittar på sin nakna kropp i det skarpa ljuset från lysrören i taket. Han ser mig där också. Han ser att jag varit där. Pappa undrar varför jag föddes och han undrar varför han träffade mig. Han undrar varför jag finns kvar hos honom trots att han aldrig valt mig. Pappa har aldrig önskat sig en dotter. Pappa ville i så fall ha en son, en riktig man som kunde bli något. Pappa ville aldrig ha en benig flickstackare med små bröst och dålig hållning. Pappa tittar inte på mig för han är rädd att jag ska älska honom. Han har aldrig tittat på mig.
När pappa var tjugofem år träffade han mamma. Han älskade aldrig mamma men han hade roligt med henne. En stund hade han roligt med henne. Hon skulle aldrig sätta något avtryck i hans liv, aldrig lämna några spår. Så var det tänkt. Pappa vill inte ha sin dotter. Han vill vara själv. Pappa vill att jag ska dö så att han får rå om sig själv och glömma mamma. Det gjorde ont i pappa när han fick reda på att jag fanns. När jag sökte upp honom och sa att jag var hans dotter och att jag förlåter honom den han är. Det gjorde ont i honom när jag sa att jag ville lära känna honom. Pappa vill inte.
Pappa borstar tänderna och sköljer ansiktet. Pappa går till köket och kokar thé. Pappa smetar räkost på vitt bröd och pappa gråter. Han sätter sig framför teven och äter frukost. Han bläddrar mellan kanalerna och han äter frukost och han gråter. Pappa är naken och han är mer ledsen nu än han varit på länge. Han räcker inte till och pappa gråter för att han inte räcker till.
Pappa bad aldrig om ett barn. Särskilt inte om mig. Särskilt inte om en dotter. Pappa ville inte ha ett barn alls och om han nu var tvungen att ha ett skulle det ha varit en son. Pappa gråter men han saknar mig inte. Han är glad att det är över och att han får rå sig själv. Han är glad att han inte behöver tänka mer på det där. Pappa tänker göra sig av med allt som är mitt. Alla spår av mig. Pappa tittar på nyheterna och äter frukost och harklar sig och hulkar tyst tills han alldeles glömt bort mig.