För bra

Jag tar av mig mina fula kläder. Jag duschar och smörjer in mig med den dyra krämen. Jag rakar benen och klipper tånaglarna. Jag tar bort det billiga nagellacket. Jag tar bort det med det dyra nagellacksborttagningsmedlet. Jag tar på mig de dyra underkläderna och de nya byxorna. Jag tar på mig den svindyra tröjan och de där speciella örhängena jag fick av honom. De var också dyra. Det måste de ha varit. Jag använder de dyraste hårprodukterna jag någonsin kunnat hitta. Jag blir så fin. Jag blir en sensation av flärd och utstrålning. Jag blir oemotståndlig. Jag är inte längre den där billiga, trasiga, bruden som jag var förut. Jag är den fantastiska, fabulösa, oerhörda, magnifika, enastående, underbara, karismatiska, egensinniga, fräscha, unika, dyra, dyra, dyra, lyxiga superkvinnan. Jag ser mig i spegeln och jag rodnar. Jag är så otroligt vacker. Jag är vackrast. Jag är redo för vad som helst. Världen kommer att häpna. De kommer känna doften av min parfym och de kommer att veta att jag är ouppnåelig. De kommer veta att de inte är goda nog för mig. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Det är härligt att vara jag.
Jag vet precis hur jag ska bete mig. Jag ska vara sval, cool, avvisande. Jag ska vara överjordisk. De kommer att titta efter mig och de kommer att längta. De kommer inte att vissla för de kommer aldrig att våga. Försiktigt, försiktigt, kommer de att söka min blick och de kommer att titta ner så snart jag tittar åt deras håll. Om jag ens tittar åt deras håll, vill säga. Jag är för fin för dem. För bra för dem.
Efter den här kvällen kommer de dyrka marken jag vandrar på. De kommer att fantisera om mig. Jag undrar om de kommer att försöka smygfotografera mig med sina mobilkameror? Så att de kan visa sina vänner att jag verkligen var där, att jag verkligen var verklig. Verkligen kul ska det bli.
Om jag så önskade skulle de bjuda mig på drinkar för miljoner. De skulle bjuda mig på det dyraste hotellrummet och de skulle fråga om jag ville följa med utomlands på äventyr. De skulle alltid göra precis vad jag befallde. Om jag bara ville det så skulle de.
Egentligen är de inte värda mig. Jag är så unik och fascinerande luxuös att de inte är värda ens min närvaro. Jag borde inte ens gå dit. Kanske jag skulle sitta hemma istället och missunna världen det underbara ögonblick som min entré skulle utgöra? Jag är för dyr för dem, för fin för dem, för bra för dem. Jag tål inte ens att visas upp. Jag är för bra.